Belong - 3 månaders depression /Oliver Paulsson

Okej, såå...

Det här med bloggande är ju inte direkt min starkaste sida, men hela denna grejen var ju min idé så antar jag att jag får skylla mig själv, haha!

I alla fall, i slutet av juli fick jag ett erbjudande av en vän till mig, den uppkommande filmmakaren Jesper Sannevig (ViJe Productions). Han blev tillfrågad av musikern/gitarristen Peter Tegner att filma in en musikvideo till hans extremt deppiga låt - Belong, och var intresserad av att använda sig av dans i den..

Jesper kom till mig med sin vision om musikvideon och sa att han behövde två manliga dansare, en som såg lite yngre och mjukare ut, och en som såg lite "ruffigare"ut. Jag med mitt babyface fick rollen som den yngre killen (haha) och efter lite letande bland alla mina manliga dansare som också visade sig ha babyfaces kom jag fram till att ELLIOT, han är ju perfekt! Att jag inte kom på det direkt måste ju ha varit för att även han var ett babyface förut. Som tur är har killen transformerats till en luffare! :D Skämt åsido, men hans nu långa hår och ruffiga skägg passade perfekt för det Jesper sökte. Jag kontaktade Elliot, han var på, och vi började koreografera det hela.

Det började med ett väldigt lågt antal träningar då både jag och Elliot var ganska busy just då. Planen var att vi skulle filma videon innan den 19:e augusti då jag skulle åka utomlands ett tag efter det så det var att jobba snabbt som gällde. Dock visade det sig att trots att inspirationen flödade under de första träningarna så var vi ALLDELES för tidsoptimistiska. Låten var ju 7 minuter lång, vad i helvete tänkte vi med?! Som tur var hade Jesper absolut inga problem med att ändra planerna och filma videon i September, och så fick det bli. Något som inte direkt snabbade på koreografiprocessen var att låten var så enormt deprimerande rakt igenom! Alltså helt sjukt deprimerande, och då menar jag verkligen DEPRIMERANDE!

Efter att jag hade kommit hem från min resa fortsatte våra träningar, dock med ett betydligt lägre tempo. Vi blev snabbt klara med koreografin men vi var SÅ långsamma med att lära oss att göra den fullt ut, och den lilla energi som vi allmänt trötta pågar hade försvann snabbt så fort vi satte på låten. Glömde jag säga att den var SJU minuters depp, från början till slut!?

Våra träningar blev mer och mer ineffektiva för varje ny träning vi satte in, och koreograferandet blev till att vi istället dansade alla coola koreos som jag hade lärt mig på min resa till Polen. Vi kom alltså till en början ingen vart överhuvudtaget, men vi hade ju kul i alla fall!! I slutändan blev koreografin ändå grym och vi båda var nöjda med resultatet, även om vi kanske hade kunnat klara vår deadline med hälften så många träningar, haha!

MEN, Gud bestämde sig för att vi inte hade hört den urdeppiga låten tillräckligt, och dagen innan filmning fick Elliot hög feber. Som vanligt var Jesper en ängel, och det var inga problem att flytta fram filmningen. Dock så reste jag strax därefter till London, vilket betydde att det filmningsdatumet blev framflyttat ungefär en månad, till början av oktober.

Efter en grym månad i London kom jag hem, och jag och Elliot fortsatte träna. Jag trodde inte att man kunde hata en låt så mycket men HERREGUD vad trötta vi var på Belong. Och träningarna blev inte mer effektiva nu heller, tvärtom, jag menar jag hade ju lärt mig en massa nya asgrymma koreografier från London, och den större delen av alla våra träningar gick alltså till att dansa dessa istället!

Efter onödigt många träningar blev vi klara och kände oss helt redo.

Den 9:e oktober träffade vi Jesper och hans filmare Rickard utanför Malmö för att filma. De hade hittat en bra location ute på en udde vid havet med Öresundsbron i bakgrunden. Stället var perfekt, och på kvällen när det blev mörkare var det så oerhört passande för den extremt deprimerande låten. Det var bara ett problem. Vi hade en massa floor work i koreografin och vi skulle filma på en STENSTRAND... Med extremt vassa stenar!
Det fanns bara en sak att göra: Do it for the art!

Och det gjorde vi. En massa smärta och skrapsår senare kunde vi "call it a wrap", mycket nöjda med resultatet.

Så trots vår extrema ineffektivitet under träningarna blev det hela riktigt lyckat. Jesper är som vanligt en makalös filmmakare och koreografin var vi riktigt nöjda med. Utöver att uppdraget blev så pass lyckat så fick vi dessutom ett nytt, HELT SJUKT MAKALÖST jobberbjudande, men det måste vi tyvärr hålla hemligt tills vidare, hihi!
Nu väntar vi bara spänt på att Jesper ska redigera klart videon, och tro mig när jag säger att varken jag eller Elliot kan sitta stilla i vår väntan.
Vi kommer självklart att dela den på alla våra sociala medier när den är klar, så oroa dig inte! ;)

Okej, så hur avslutar man ett blogginlägg då?

Slut?
I guess...
:)